AirsoftSverige

Folk verkar tro att ljuddämpade vapen IRL har nån hollywood effekt.
Dämpade vapen låter rätt friskt, inte lika mycket. Men beroende på vapen så ligger man kanske på kring 120-130 decibel.

http://en.wikipedia.org/wiki/Suppressor

Ja det är wikipedia, men bra med info ändå=)

Jag brukar bli något småsur på folk som inte skriker träff utan bara lallar lite smått iväg mot sin spawn eller försvinner ner på backen när det är regel på att skrika träff. Slutar iaf inte att skjuta innan DU markerar tydligt att du är träffad.

Absolut kan det räcka med att du höjer ditt vapen eller markerar på annat sätt så länge situationen tillåter att jag kan registrera detta förstås, jag är inte efter att göra folk illa men det är liksom allas ansvar att markera träff tydligt.

Sedan är det ju förstås upp till arrangör att sätta upp reglerna som gäller vid träff. Absolut och dessa ska då följas.

+1

Sen avskyr jag folk som inte har deadrag, skiter i att använda den. Och sen blir sur på mig för att man fortsätter skjuta, fast de inte markerat träff...

Jeg er litt på andre siden - jeg bruker deathrag ganske lite, foretrekker å falle om og spille død.
Dette gjøres selvsagt med dramatikk og innlevelse så det er klart man er skutt, og ikke bare tar dekning for kulene.

Jeg blir heller ikke sint når jeg blir skutt på.

För mig hänger det på situationen. Ibland tar jag bara fram markeringsduken och gör inte så mycket väsen av mig. Speciellt om motståndarna har lyckats smyga runt eller på annat sätt lyckats med ett överrasknings överfall. Jag har sett folk som sitter och gastar medic och hit! som om de var på liv o död bara för att varna sina lagkamrater. De e också lite dålig stil vill jag tycka.

Absolut, men du tar iaf fram en duk.
Finns många som inte ens vet vad en deadrag är för något. Ännu mindre använder den:P

Jeg bruker deathrag etter det første treffet, når jeg går til spawn.

Først faller jeg om - det blir åpenbart jeg er død - jeg ligger litt - så tar jeg på meg deathrag når jeg har ligget en stund og snart må bevege meg til spawn etc.

Om jeg ligger i tett buskas tar jeg deathrag på med én gang, da det ikke er så lett å se.

Om man nu är ute efter realism så borde det väl dessutom vara ganska strikt begränsat till vart man träffar? Att åstadkomma en helt tyst fällning genom en typisk kroppsträff känns mer som Clancy-ism än något annat. Vilket för den delen är helt okay (och i mitt högst personliga tycke förmodligen roligare), men realistiskt vete sjutton.

Nu ska man ju kanske INTE uppmuntra siktande mot huvudet för realismens skull... tänder och ögon och allt det dära...

Om reglerna på spel säger (tex milsim) att man ska agera ut skadan istället för att skrika träff så kan jag förstå att man anpassar agerandet efter situationen, men säger arrangörens regler att man ska skrika träff vid träff så tycker jag att man bör isf alltid skrika träff klart och tydligt. Det kan lika väl sitta en annan motspelare på andra sidan striden som tror att du fuskar om du bara tyst försvinner efter självklara träffar.

Tror de flesta kan hänga med på det Djihani skriver, att man gör så som reglerna förespråkar (istället för att hitta på egna pseudo-regler).
Vad man sedan anser om hur reglerna borde se ut är en helt annan sak. Man kan tycka att man ska skrika träff, man kan tycka att man ska göra knall-o-fall eller man kan tycka att man ska spela på skadan.
Jag anser främst att reglerna ska samstämma med spelstämningen.

Två exempel:
Ett scenariospel med hög gear-standard och lajv-inslag tappar sjukt mycket spelglädje när man hör "TRÄFF"..
Ett stressigt direct-action spel kan bli ännu aggressivare och snabbare då träff-skrik och deathrag-viftande åtföljs på korrekt sätt enligt reglerna.