Jag tror inte det spelar någon som helst roll egentligen vad vi skulle kalla våra bössor sålänge det är vad det är, exakta kopior på riktiga vapen.
Den oförstående allmänheten kommer ändå tycka vi är ett gäng galna vapenfanatiker eftersom vi kittar upp oss för nästa världskrig varje gång vi skall spela.
Det är tyvärr så att vi lever i ett land där ordet vapen är negativt laddat, mest pga media och press då det oftast förekommer i alla möjliga typer av brott.
Det är tex sällan man tar upp vilken terapi det är att tömma några magasin i en läskburk på skjutbanan, eller skjuta den perfekta serien med sin luftpistol.
Det är helt enkelt inte det som säljer kvällsblaskor, nä det skall helst skrivas att han/hon mördades för att den och den höll på med vapen... bla bla bla..
Ja ni känner ju alla igen dessa rubriker.
Men det finns en liten klick människor som vi som spelar airsoft som sprider budskapet att vapen faktiskt inte bara är elände, det kan faktiskt vara en hobby, ett redskap för umgänge med likasinnade, ett sätt att koppla av från verkligheten. Precis som för sportskyttar, bågskyttar, jägare och paintballspelare. Att det inte bara är polis, militär och kriminella som använder vapen.
Vapen har funnits sedan den första människan bestämde sig för att han/hon var hungrig och började kasta sten på mammutar, visade sig inte effektivt så då tillverkade man spjut, yxor osv osv.
Vapnen dom blir bara mer och mer avancerade och kommer att användas mot människor, djur, ölburkar, whatever you name it så det finns ingen anledning att hymla med vad det är.
Däremot kanske vi borde sprida budskapet mer, varför vi håller på med det vi gör, vilka vi är, att vi är helt vanliga människor och att ingen av oss önskar någon annan något ont utan att det är en extremsport som alla andra extremsporter. Vi får våran kick av att spela FPS spel i verkligheten, att vi får en kick av att smyga på varandra och skjuta plastkulor på varandra. Och att vi målar upp scenarion med oroshärdar för att det tillför mer spänning tilll vårt utövande, en handling, en röd tråd som i vilken film som helst.
Efter spelet går vi precis som alla andra hobbyutövare hem till familjer, nära och kära, kompisar, precis som schackspelare, frimärkssamlare eller vilken annan hobby som helst, skillnaden är bara att vi är starkare, mer uthålliga och vältränade efter att ha släpat på 15 - 100 kilo gear i tuff terräng.
Senast i helgen så slog jag ett slag för airsoftandet då vi hade en liten sommarfest med sambons familj med respektive, alltså folk från 1 - 64 år.
Det skulle arrangeras en femkamp, självklart släpade jag med min Springfield XDM med laser och hela kittet. Många upphöjda ögonbryn blev det först, men efter jag förklarat vad det var för pistol så var alla lite nyfikna, på massor med olika sätt.
Jag kan säga att alla uppskattade att skjuta på tomma läsk/ölburkar på tid och med begränsat antal kulor. Lagen var uppdelade i killar och tjejer, pinsamt nog förlorade vi killar då jag uppenbarligen tränat min sambo och min 8 åriga dotter alldeles för bra.
Flera undrade hur och var man får tag på dom där roliga pistolerna, hur man spelar airsoft, regler och lagar osv.
Så jag tror att lösningen på problemet är helt enkelt att avdramatisera våran sport genom att informera om den. Vi kommer aldrig nå alla med vårat budskap men det räcker ju egentligen med dom närmaste, när vi väl övertygat dom om att vi inte är några mordiska vapengalningar och seriemördare så kommer dom i sin tur förr eller senare berätta för sina vänner, nära och kära, kompisar om att dom faktiskt testat en kul grej som kallades för airsoft och hur kul det var.
Så ut och sprid budskapet ärade vapenbröder, vi har bara erkännande att vinna, inget att förlora.
)